För att få ett perspektiv på vad vi idag kallar bostadsbrist och trångboddhet i Sverige kan man alltid göra nätbesök i Sowetos kåkstäder eller i Rios favelor. Man men kan också googla sig tillbaka i den göteborska bostadshistorien. Under och efter första världskriget var bostadsbristen otroligt stor i stan - större än i Stockholm Köpenhamn, Oslo och Malmö.
Trångboddheten var heller inte att leka med - eller vad sägs om att 60 procent av barnen saknade egen bädd. De flesta lägenheterna var dessutom på ett rum och kök och hade möjligen rinnande vatten och slasktratt. Toalettbesöken gjordes på gården och saker som varmvatten och garderober var knappt uppfunna.
Exercishuset 2010. Läget på Heden är förstås ypperligt, men vem vill bo i ett bås i detta tegelstall?
Några år tidigare, 1912, hade den socialdemokratiske stadsfullmäktigeledamoten Herman Lindholm försökt få fart på bostadsbyggandet i den växande arbetarstaden. Men han talade för döva öron. Under åren 1915-22 byggdes det högst 300 lägenheter i Göteborg.
När det var som värst under åren 1917-19 byggdes istället provisoriska bostadspaviljonger i olika delar av stan med totalt 544 enkla lägenheter. Det mest slående exemplet måste ha varit Exercishuset på Heden som 1917 förvandlades till ett stall, men den skillnaden att istället för kor och hästar placerades människor, ja hela familjer, i båsen.
Exercishuset 1917. I varje bås fanns det plats för en familj. Vadå ljuddämpande isolering?
Några som flyttade dit var de nygifta Anna och Erik Karlsson från Västmanland. I boken HCF 60 år (1982) säger Anna:
- Det var en förfärlig miljö, men vi tyckte nog ändå att vi hade det någorlunda skapligt.
- Jag minns att vi flyttade dit och möblerade med ett bord, ett par stolar, en kökssoffa och en skänk.
I båsen fanns varken vatten, toalett eller kokmöjlighet, och vägglöss, som var vanligt i kåkarna på den tiden, spred sig lätt i det öppna huset. Anna och Erik kunde dock haft det värre. De var glada över att de tilldelats ett bås som var så beläget att de kunde utnyttja takbelysningen i gången utanför.
Makarna Karlsson fick så småningom lägenhet i Gamlestan och Anna började, vilket kanske inte är så konstigt, att arbeta inom Hyresgästföreningen. År 1942 blev hon den första kvinnliga ledamoten i Hyresgästernas Centralförsamling. Hon var också politiskt aktiv och såg till att Gamle stadens socialdemokratiska kvinnoklubb kom till 1934.
Källa: Clarence Johannson: HCF 60 år - Hyresgästernas Centralförsamling i Göteborg 1922-1982 (Hyresgästernas Centralförsamling 1982)
Haga - Göteborgs första förort.