|
Erik flyttade in till Jane och hennes två barn för åtta sedan. Sedan dess har de sökt efter en större bostad. Tillsammans har de också en treårig dotter.
Begreppet yteffektiv går som ett mantra genom bostadsbranschen. För Jane och Erik kan det nästan kännas som ett hån. Med tre barn och två stora hundar i en tvåa har de tvingats effektivisera alla ytor in absurdum.
Det är bara en timma sedan vi kom överens om att Boplats skulle komma på besök, så Jane Wolff och hennes man Erik har inte haft någon tid på sig att röja undan. Ändå ser det inte ut som om en trebarnsfamilj bor i den 70 kvadratmeter stora tvåan i Majorna - utspridda leksaker, kläder, tidningar och disk lyser med sin frånvaro.
- Vi städar jämt. Allt har sin plats. Vi har lådor med grejer överallt, säger Jane Wolff.
Tittar man närmare syns det att en stor familj bor här. Inte bara för att det i ett sovrum, barnens, står tre sängar eller för att den några få kvadrat stora klädkammaren har byggts om till ett litet krypin med en loftsäng där yngsta treåriga dottern kan se på teve. Nej, det är förvaringsutrymmena som avslöjar - i princip varenda vrå utnyttjas. Under sängar och soffor finns utdragbara lådor och skåp och byråer är packade med prylar.
Inte samla på sig
Men det räcker förstås inte till. Allt som inte används, till exempel vinterkläder, åker upp på vinden. Och så gäller det att inte samla på sig massa saker.
- Vi säger till släktingar och vänner att inte köpa leksaker. När farmor kom med ett dockhus fick hon ta med sig det hem igen. Vi fick förklara för vår dotter att hon får leka med det där, säger Jane.
Alla vrår och skrymslen dit ögat omedelbart inte når ämnas åt förvaring, förvaring och åter förvaring.
Att bo trångt är inte någon dans på rosor, eller som Erik säger: "man får ju gå in och låsa om sig på toaletten om man vill vara i fred."
- Det är jättejobbigt för barnen. Den yngsta ska gå och lägga sig tidigt, och då har de två stora, som är elva och tolv, ingenstans att ta vägen. Så det blir så att alla barnen lägger sig försent, samtidigt med oss.
Någon tid för sig själva har knappast Jane och Erik, och de sticker inte under stol med att livet i tvåan sliter på relationen.
- Det måste vara mycket kärlek som får er att stå ut, brukar våra vänner säga och skratta. Och visst, när barnen var mindre gick det bra, men nu är det tuffare, säger Jane som bott i lägenheten sedan 1999.
För ett tag sedan fick hon nog, tog med sig barnen och flyttade till en lånad fyra i närheten under några veckor. Nu letar Jane med ljus och lykta efter en sådan i området kring Majorna och Kungsladugård.
- När jag såg att det började byggas på något nytt i Kungsladugård som inte skulle bli ett garage var jag genast där och kollade. Men det skulle bara bli ettor och tvåor. Jag blir så frustrerad!
Vill bo kvar i området
Jane och Erik har också börjat kolla husmarknaden, men helst blir de kvar i Majorna - äldste sonen har Asbergers syndrom och de vill inte lyfta honom ur miljön där han växt upp.
- Det är egentligen mycket för hans skull som vi inte har flyttat tidigare, säger Jane.
Hon har varit registrerad på Boplats länge, men förlorade flera års registreringstid i december då hon tvingades registrera sig på nytt.
- Jag hade glömt att uppdatera. Ett misstag som är lätt hänt. Jag söker stora lägenheter i Majorna och det dyker inte upp så många mejl med lägenheter som passar mina önskemål. Och då loggar man inte in.
Kombinerat vardagsrum/sovrum. Jane och Erik turas om att sova i den korta tvåsitsaren. Sängkläderna hämtas i en byrå i ett annat rum.
Dyra nyproducerade lägenheter har de inte brytt sig om att söka tidigare, men nu närmar de sig en punkt då det får kosta vad det kosta vill. Annars är såklart den låga hyran en fördel med att vara trångbodd.
- Vi kan lyxa till det och gå på restaurang med barnen och göra andra roliga saker som kanske andra familjer inte har råd med. Men det är just den enda fördelen, säger Jane Wolff.
Fotnot: Enligt Trångbodhetsnorm 3 som Boverket utgår från när de mäter trångboddhet ska vi bo högst en person per rum - kök och vardagsrum oräknade - för att inte räknas som trångbodda. Målet är att varje barn ska ha ett eget rum medan gifta par och sambor förutsätts dela rum.
Detta var andra artikeln i vår serie om trångboddhet. Del ett.
|