|
Inne i den stora byggnaden är det tyst och stilla, pampigt och luftigt. Förutom rektor och ledning arbetar få här.
Turister och internationella studenter låter sig ofta fotograferas på trappan nedanför entrén som präglas av massiva block av finaste sten. Baksidan av Göteborgs universitets huvudbyggnad är dock inte lika imponerande.
Vid förra sekelskiftet var det bara universiteten i Lund eller Uppsala som gällde för Göteborgs överklass. Stadens egna nya högskola, som inhystes i ett gammalt trähus, ja den dög väl åt folket. Så när en ny byggnad skulle uppföras åt verksamheten tog man i som aldrig gjort tidigare i stan - speciellt entrén skulle kosta.
 |
Föregångaren - den som besöker Vasaparken kan kolla in en modell av Göteborgs högskolas gamla träbyggnad.
| Göteborg var rent ekonomiskt, en rik stad. När det gällde finkultur och, kanske framför allt, bildning var läget dock värre. Högskolan som invigdes 1891 hade en populärvetenskaplig framtoning mer ämnad för medelklassen än för seriösa akademiker. Av alla tusentals Göteborgare som varje dag passerar, det som nu är universitetsbyggnaden i Vasaparken, är det säkerligen inte många som är medvetna om att den pampiga byggnaden är ett verk av en stad med ett kraftigt lillebrorskomplex.
- Det symboliska värdet var viktigt, liksom att det skulle vara dyrt, säger Ira Tepfers, som har skrivit boken Universitetsbyggnaden i Göteborg.
Pengarna fanns förstås på sina håll i stan, men det var faktiskt en enda donator, den helt outbildade köpmannen Oscar Ekman, som propsade på att betala hela kalaset. En donation på 450 000 kronor skulle väl räcka, tänkte han. Det gjorde det inte. När arkitekterna presenterade sina ritningar 1904 uppgick kostnadskalkylen till 750 000 kronor. Fler donatorer behövdes, men Ekman vägrade frångå sitt krav på att vara ensam donator. Det fick kompromissas. Ekman tillsköt ytterligare 100 000 kronor mot att kraven sänktes, vilket främst drabbade aulan och byggnadens förhöjda och pampiga mittdel som sänktes.
Så hur skulle man nu monumentalisera byggnaden? Jo, man hade ju fortfarande huvudentrén. På baksidan kunde man lika gärna använda tegel, men på framsidan där dög bara det finaste, bohusgranit.
- Egentligen ramas hela byggnaden in av denna tunga sten, men särskilt på entrésidan är dess massivitet imponerande. Den avsmalnande trappan upp mot entrén är sammansatt av hela stenar. Det hade varit enklare och billigare att sätta ihop olika mindre granitdelar, men det ville man inte.
Likadant är det med de fyra mycket kraftiga, sju meter höga och svagt avrundade fyrkantiga pelare som löper genom husets två våningar och flankerar entréns tre dörrar - alla är var för sig huggna ur ett enda block.
- Dörrarna, som förresten fortfarande är original, är av ek - det dyraste trämaterialet. De dekorerades med slipat glas och kraftiga järnbeslag.
 |
| Baksidan är inte lika imponerande. Det fick duga med vanligt tegel eftersom pengarna inte räckte. |
Det av entrén som dock etsar sig fast först i minnet är förstås bronslejonen som, högt uppe på två socklar, håller vakt på var sin sida om trappan. "Kunskap är makt" ska de symbolisera.
- De tillhörde egentligen inte de ursprungliga ritningarna utan tillkom under bygget. Det är några av de saker som Oscar Ekman sköt till ännu mer pengar för.
Jo, han fortsatte att skjuta till lite här och där. Hans slutgiltiga nota stannade på 640 080 kronor - alltså knappt vad en kolonistuga i Göteborg kostar idag. 1907 var det förstås en rejäl summa pengar.
Men så fick man också till en entré som säkert knäckte en och annan överklassakademiker från Uppsala eller Lund. Det är inte för inte som Göteborgs Universitets rektor fortfarande huserar i byggnaden.
Marmor och Ek. Entrén är även imponerande inifrån.
|